Mycket förändringar sker nu i denna lilla varelse.
Nu är hon nästan 8 månader gammal. Lekfull,glad och väldigt nyfiken på allt omkring. Hon har blivit så gott som rumsren nu. Att ha henne lös funkar allt bättre, hon lyssnar på inkallning, även om hon smiter undan och springer några segervarv då och då. Hon är väldigt behaglig att ha i träning då hon är med på allt man hittar på med 110% fokus på mig. (Om vi inte är i miljöer med mycket störning,då tar det ett tag innan hon landar och är fokuserad helt på mig) Sen mellan träningarna flamsar hon runt som bara den haha. Märker även hur hon mognar bit för bit för varje dag som går. Vissa sidor av henne är sten coola vilket är otroligt härligt att se. Hon har inga rädslor och är inte skraj för att upptäcka nya saker framför sig. Mjuk med små barn och kan leka fint med alla typer av hundar, riktigt glad över denna lilla varelse!
0 Comments
Det har varit tyst på min front det sista. Detta beror på att jag mått väldigt dåligt de sista dagarna, detta i sin tur på grund av att jag fått avliva min gamla hund, Dunder. Även om jag inte skrivit mycket om honom här - denna sajt handlar ju om den unga förmågan - älskade jag Dunder något fruktansvärt. Han var min första mer krävande hund och jag har kämpat väldigt mycket med honom. Vi har brottats med många olika saker under årens lopp och jag tror det är mycket därför som vi också blev så otroligt tajta. Dunder var verkligen "min" hund, han var väldigt snäll mot människor men ingen älskade han mer än sin matte. Och jag honom, så klart. Dunder levde ett aktivt liv. Han var inte lämpad för tävlingsbanorna utan vi tränade på egen hand och var även ute väldigt mycket i skog och mark, inte minst hängde han med mycket och geocachade. Sista året ungefär fick han pensioneras från de längre turerna då hans gamla ben inte orkade med det längre. Men som glad pensionär fick han hänga med ut på vanliga lekturer, han ville väldigt gärna vara med. För ett par år sen fick Dunder diagnoses irisatrofi, vilket innebär att irisen mer eller mindre vittrar sönder, han fick därför allt större pupiller och såg därmed lite "läskig" ut. Det var dock inget som påverkade honom mer än att han hade lite svårt med starkt solljus. I somras tappade han tyvärr hörseln och under vintern 2014 fick han en ny, mycket allvarlig diagnos - glaukom. Glaukom, förr kallat grön starr, innebär att vätskan i ögat stannar kvar istället för att pumpas ut. Det kan vara mycket, mycket smärtsamt och kan leda till synrubbningar och blindhet, ibland inom några timmar om läget är riktigt akut. Ofta är enda lösningen att operera ut ögat. I samråd med veterinären beslutade vi dock att operation inte skulle vara ett bra val för Dunder, dels på grund av hans ålder och dels på grund av att redan är döv, veterinären bedömde det som troligt att andra ögat också skulle drabbas inom kanske några månader - en operation skulle med andra ord sannolikt innebära först ett stort, svårt ingrepp och sen ändå bara kanske några månaders extra tid innan riskerade att bli både döv och helt blind - så ville jag inte att han skulle sluta sina dagar. Dunder svarade initialt bra på medicinen, därför blev kontentan att vi skulle fortsätta med det - ögondroppar fyra gånger om dagen - tillsammans med täta kontroller. I flera veckor fungerade det bra och jag är väldigt tacksam att jag fick fira en sista jul med Dunder. Men i helgen såg jag att Dunder fått en grumlig fläck på själva ögongloben, ett av de stora varningstecknen veterinären gett mig. Jag ringde och råddes att komma in akut direkt då det kunde vara smärtsamt för honom. Eftersom han inte längre svarade på medicinen fanns inga mer alternativ kvar, och han fick somna in. Det var otroligt svårt, jag har haft honom i nästan 11 år och gett denna hund så otroligt mycket - och fått minst lika mycket tillbaka. Dunder var en svår hund många gånger, men han var också en hund som fick mig att känna att jag ville försöka bli en bättre människa - mer förstående, mer ödmjuk och mer tålmodig. Jag är oerhört tacksam att jag har Kiwi för annars hade jag nog inte klarat vardagen, men ingen hund kan någonsin täcka det hål Dunder lämnat i mitt hjärta. Vila i frid, min älskade, älskade vän. Nu har jag och Trolla påbörjat vår Valp/Unghundskurs i lydnad.
Samt att jag har vart på en föreläsning om Träningsglädje,belöningsmetoder och träningsupplägg. Så nu ska det tänkas om och tänkas rätt här, mer positiv inställning till allt från träning till koppelträning till vardags saker. Mycket idéer och tankar i huvudet. Tränings glädjen är på topp! Hitta glädjen i allt och vara positivt inställt även om det blir fel eller om man råkar göra misstag. Inte ta saker och ting på fullt allvar, lattja runt mer och bara ha roligt. Detta är saker jag måste bli bättre på. Även att: Att lägga upp träningsplan skriftligt.
Men även utvärdera efteråt varje gång.
Fixar vi detta,vilket vi galant kommer att göra med tiden så blir vi nog tävlings redo i framtiden! :) Härom dagen var det dags för lilla träningsgruppen att ses på Tagenevägen igen. Tanken för mig var att träna på några väl utvalda rallymoment med Kiwi. Tyvärr var hon inte alls fokuserad utan ganska uppjagad och mer intresserad av de andra hundarna, speciellt när de sprang fram mot henne (ja se unghundar...). Detta kändes såklart lite frustrerande när man är inställd på att träna på annat än att bara hålla fokus... Men efter att ha pratat med en annan träningskompis som upplevde samma problem med sin unghund under samma träning lade vi upp tankar och planer för hur vi vill jobba med våra respektive "tonåringar" och efter det kändes det bättre. Fokusträning är kanske inte vad jag vill träna med Kiwi just nu, men uppenbarligen är det detta som hon behöver. Så då ska vi jobba med det. På torsdag är det dags igen och då ska jag träna mycket annorlunda än sista gången och hoppas det ska bli bra. Det är nog så att jag har en tonåring här hemma - snart är det väl dags för löp så vem vet hur hormonerna flödar och precis som en ung människa ska Kiwi klura ut vem hon är och hennes plats här i världen. Kanske är det dags att backa ett par steg och sänka kraven så hon - och jag - kan försöka undvika att bli frustrerade när det inte går lika bra som förr. Vi har vår tävling den 31:e - det får gå som det går, sen tar vi nya tag! Jag hade hoppats gå en rallykurs nu under februari/mars men kom tyvärr inte med då det inte fanns plats. Men det gör inte så mycket - jag vet ju vad vi behöver träna på just nu inom sporten. Det räcker nog att gå en ny kurs när hon blivit klar i nybörjarklassen tror jag. Däremot har vi ju nosework-kursen i mars och jag har också anmält intresse att gå viltspår under våren, så vi kommer ha att göra ändå. Och kanske det passar Kiwi att få göra något lite annorlunda en period framöver. Ja, mycket tankar blir det.... Idag har vi varit och geocachat några timmar i Kungälv, jag och Kiwi. Tretton fynd blev det, inte illa med tanke på att det hann både snöa och regna såväl som hagla... och blåste gjorde det! Brrr. Det var riktigit skönt att komma hem, det blev en varm dusch för mig och Kiwi kurade nöjt ihop sig i buren. Jessica Trolla är en ganska enkel hund när det kommer till belöningar då hon tar allt som bjuds. Mat,bollar,kampleksaker,pipleksaker you name it. Men hon har favoriter. Vissa belönings leksaker som hon blir helt galen i och gör allt man ber henne om bara hon får dom.
Dessa är frisbee (kan vara vilken som helst i vilket material som helst med) Hon älskar när man kastar iväg en frisbee ,sen är hon ingen höjdare på att komma tillbaka med den utan ska helst springa en miljon segervarv innan man får den i handen haha. Men Trolla är otroligt samarbetsvillig, allert och glad när vi jobbar med den som belöning. Andra favoriterna är hennes älskade kamptrasor. Den största som är klädd i fårpäls. Den sitter hon fast i som en gaaaalning. Hon älskar att kampa med allt i stort sätt men den är hon extra glad i. Den har en fördel att jag kan använda den på kortare eller länge distans som belöning jämfört med frisbeen som har sin bästa effekt när man kastar den långt. Sen har vi en liten kamptrasa som är klädd i kaninpäls den är effektiv vid nära belöning, den använder jag enbart när jag ska belöna nära mig eller om jag vill att hon jagar den som belöning så brukar jag knyta den i ett längre rep. En av mina stora hobbies är geocaching. Geocaching är ungefär skattjakt med GPS, du kan läsa mer här om du är nyfiken. Eftersom många cacher är gömda i olika terränger i naturen passar de många gånger väldigt för oss hundägare. Dunder, min pensionerade springer, har under flera års tid varit min vapendragare inom geocachingen men hans kropp orkar inte riktigt längre med. Därför har Kiwi börjat få ta över och har nu varit med på ett par heldagsturer. Inklusive idag! Idag har vi rört oss i olika miljöer - skog, förort, skog, annan förort och ännu mera skog. För Kiwis del blev det en hel del att springa lös. Något som jag tycker är intressant och också har sett med Dunder är att hundarna verkligen stormtrivs när de får gå som en del av en grupp. Som en del av en flock, kan man kanske säga. Kiwi sprang före oss, väntande in oss, kollade så alla var med och hade mycket roligt. Hon är förtjust i att bära på saker (t.ex. pinnar) och att bli lerig/blöt. Skogen bjöd på många möjligheter till det idag... Eftersom några av cacherna vi jagade befann sig i krävande terräng tog jag inte med kameran idag. Därför får ni hålla till godo med några dåliga mobilbilder. De ger kanske en fingervisning och vad Kiwi upplevt idag iallafall. Totalt tog turen 7 timmar idag, fast då ingår förstås lite bilfärd, fika osv. Men vi har nog gått i mer eller mindre skogsterräng åtminstone i 4-5 timmar idag. Nu ska vi vila med gott samvete resten av kvällen och jag tror nog Kiwi fått både en dos mental och fysisk motion idag! Jessica Tja, var ska man börja?
Amela tyckte vi kunde ha en sajt/blogg om våra två unghundar. Så nu har vi det! Tanken är väl att använda sajten som ett redskap för oss själva att dokumentera och följa våra yrväders utveckling. Och vem vet, kanske någon annan också tycker det är intressant att följa hur det går för Trolla och Kiwi. Just idag är det Jessica som sitter bakom tangentbordet. Idag tänkte jag helt enkelt skriva lite om gårdagens träning. Vi var ett gäng på fyra personer och lika många galna unghundar plus en värdig gammal dam på närmare 11 år som träffades på Tagene hundarena i Göteborg för lite blandad träning. Tre av oss har träffats några gånger innan för liknande träning, för Trolla var det första gången. Att träna bland andra är inte lätt när man är ung, oerfaren och full av bus. Det blir några "rymningar" och ärovarv ibland... Men jag som varit med några gånger börjar märka en klar skillnad med Kiwi. Man blir varm inombords när hunden vänder blicker mot något spännande men sedan lika snabbt vänder tillbaka och söker kontakt (eller godis, om inte annat...). För Kiwis del lade vi lite extra krut på rallyträningen, med lite agility vid sidan om, bara några enkla låga hopp. Vi gick en nybörjarkurs för rally i höstas men det har inte hänt så mycket under jul och nyår - och det märks! Hon har blivit lite rostig på vissa moment. Vi behöver också finslipa på mycket. Men hon är ju inte så gammal ännu, inte ens gammal nog att få tävla. Ännu... Trolla fick träna på att finna sig i situationen och hitta koncentrationen bland alla spännande intryck. Det blev även övning på klossen och på att springa i den fantastiskt jättespännande tunneln. För min egen del är jag nöjd med hur Kiwi skötte sig. Det blir lite slarv och missar men det går åt rätt håll. Jag vet att hon kan alla moment i nybörjarklassen. När hon vill och är fokuserad. Det som är svårt är just att hålla kontakten, inte minst under en hel bana. Men nu har vi anmält oss till vår första tävling, 31 januari. Hon kommer att vara knappt 2 veckor över 10 månader då, så det är precis så hon får tävla. Jag förväntar mig inga stordåd utan vi ser det som ett träningstillfälle och ett chans att se hur hon hanterar en ny miljö - något som vi behöver jobba på (nya lukter och grejer att titta på! Mycket spännande - vem har tid att koncentrera sig på en trist gammal matte?!). Här följer några bilder från kvällens träning! Bordercollien är alltså Trolla och den där lurviga filuren är Kiwi. Jessica |
Arkiv
January 2017
BloggenVardag,träning och tävling med två pigga unghundar Kategorier |